Idag har varit en seg dag, inte gjort många knop. Denna kvällen känns som en tänkarkväll.. Tusen tankar och känslor som snurrar runt och inte riktigt vet i vilken form de ska komma ut. Känns som sorg är den enda tydliga känslan, av någon anledning.

Saknar tiden då jag var yngre och satt och skrev på sena kvällar och nätter. Skrev dikter på sockerdricka, som sedan andra kunde läsa och kommentera. Som andra kunde känna igen sig i. Nu finner jag aldrig den tiden eller den skrivarglädjen längre, den har varit borta länge.

Just nu hade jag behövt den. Har tusen tankar och känslor som är som ett ihoptrasslat garnnystan som behöver redas ut. Och reda ut mitt inre garnnystan har jag aldrig tiden till, inte direkt viljan alltid heller.

Önskar jag kunde ge bort mina tankar till någon annan ett tag, låta någon annan börja ordna upp i mitt nystan..
Önskar jag kunde ta till mig av ord som folk säger eller skriver, men allt känns mest bara som en massa ord..

Sitter och lyssnar på Emil Jensen och njuter av hans röst och texter..

Jag hör dåligt och fattar trögt, så att säga..